Sådär, nu kom vi precis hem. Amanda var gullig att köra mig till veterinärstationen så vi kunde hämta Tingeling. Hon har fått en ny starkare antibiotika som vi även åkte och hämtade ut på en gång.

Men hon blev extremt glad att se oss, hon pep i typ en halvtimme efter att vi hämtat henne och ville inte bli lämnad ensam. Ibland märker man hur dyrt det är att ha djur, men deras välmående kan kosta vad som helst för det finns inget jag inte skulle göra för mina djur.

Pratade nyss med veterinärerna från sjukhuset där Tingeling ligger inlagd. Hon har fortfarande inte ätit något och hennes värden på ämnet som bukspottskörteln utsöndrar var fortfarande höga. Så hon får vara kvar tills imorgon.

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag känner, helt tom just nu. Det har liksom inte gått in i mitt huvud att Tingis är inlagd på sjukhus, det är ännu värre att ingen vet vad det är. Vi vet inte hur detta kommer sluta, vi vet inte varför min lilla pärla mår dåligt.

Det är helt tomt här hemma, natten utan henne var olidlig och att inte ha henne hos sig under dagen, det känns hela tiden som att något saknas, som att en bit av mig är borta. Jag vill bara veta vad det är och hur detta kommer att sluta. Usch, jag hatar att inte veta något.

Min älskade lilla pärla!

Tingeling är kvar hos veterinären. Dem vet inte vad det är för fel på henne, men hon var riktigt uttorkad och hennes tonsiller var fortfarande väldigt stora.

Så dem behöll henne för observation och ska ta prover på henne imorgon och ha hennes under uppsikt så får vi se hur länge hon blir kvar. Jag ska ringa dit imorgon om dem inte ringer innan och kolla hur det har gått och hur vi ska gå till väga efter morgondagen.

Så min lilla pärla sover borta från mig inatt, känns helt sjukt att inte ha henne här hemma. Det är verkligen helt tomt trots att hon är så liten. Jag är så jävla orolig så jag går runt med tårar i ögonen hela tiden, om något händer henne eller så jag vet inte vart jag tar vägen.

Nu tänkte jag bara skriva ett snabbt inlägg. Jag måste nämligen åka in till veterinären igen med Tingis då hon har slutat äta, hon har inte ätit på två dagar och då får vi inte heller ge henne hennes medicin. Så nu ska vi åka till veterinären och efter det blir det stallet.

Hör av mig sedan när jag kommer hem igen.

Nu tänkte jag visa lite bilder på mina älskade vovvar. Kan inte med ord beskriva hur mycket dessa djur gör i mitt liv genom att bara finnas till.

Så här har ni mina hundar Nemo och Tingeling.









Avslutar med en riktigt skön bild på Tingis.

Jag och Andrea har precis varit ute på tomten med hundarna och busat lite. Andrea som är fotogalen hade med sin kamera ut och tog en hel del bilder :)

Så lite senare idag kommer bilder på mina sötnosar komma upp :D

Jag fick ett samtal från Tingelings veterinär för en liten stund sedan. Hon är verkligen supertrevlig och jag tycker verkligen om henne!

Proverna på bukspottskörteln var negativa, vilket är väldigt bra!
Dock vet dem inte vad som kan ha orsakat att hennes värden där har blivit så höga men vi ska köpa ett specialfoder och hålla henne till det.

Sedan skrev dem även ut smärtstillande för nu när dem vet att det inte är något med bukspottkörteln så är det ingen fara att sätta in det, och det sätter dem in på grund av hennes förstorade tonsiller. Så vi ska tillbaks dit om cirka två veckor på återbesök och kolla så att tonsillerna har gått ner i svullnad.

Hon sa att vissa hundar reagerar inte på antibiotikan och då kan det sluta med att man får operera bort tonsillerna, därför är det nödvändigt att komma på återbesök så att kolla att medicinen fungerar som den ska. Sedan ska vi tillbaks om cirka två månader och kolla så att hennes värden på bukspottkörteln har gått ner.

Så det blir mycket veterinär för Tingeling nu men självklart vill vi bara att hon ska bli helt bra och med hjälp av alla dessa besök så blir hon förhoppningsvis det! Min fina lilla flicka!

Fick tag på Alingsås Djurklinik till slut...
Alla prover hade sett bra ut som dem hade tagit förutom en grej. Tingeling kan troligtvis ha en inflammation eller något på sin bukspottkörtel. Provet på den, minns ej vad dem kallade det, hade varit högt.

Så imorgonbitti ska vi in dit med henne igen och ta ytterligare ett mer avancerat blodprov på den bukspottskörtel. Sedan efter det kan dem avgöra vad vi ska göra. Hoppas att det inte är något jätteallvarligt så min fina flicka har ont eller så. Usch, jag tycker sådant här är hemskt!