Fortsättning 5...
Det har ju gått ett tag sedan jag uppdaterade under den här kategorin. Och lite har faktiskt hänt sedan dess. Sist jag skrev här var i april, då vi fortfarande stod i Vallentuna utanför Stockholm.
Idde och jag flyttade ifrån Vallentuna i mitten på juli. Vi flyttade då återigen ner till min pappa utanför Alingsås. Vi körde ner Idde med samma företag som vi gjorde den gången vi flyttade upp till Stockholm för snart två år sedan. Dem hämtade Idde på måndagen, så fick han övernatta på ett stuteri en bit utanför Stockholm innan dem på tisdagen skulle börja resan neråt i Sverige.
På tisdagen runt tre tiden kom transporten fram till det nya stallet. Amanda var där, hon som hjälpt mig genom alla år med Idde. Idde klev ur transporten och var förvånansvärt lugn, han brukar vara väldigt stissig på nya ställen. Men här var han faktiskt riktigt lugn.
Senare den kvällen släppte vi ihop han med resten av flocken i sommarhagen, där blev han kär i ett litet sto direkt, och dem sitter än idag ihop. Haha, stönosarna!
Det är ett superfint stall, byggdes förra sommaren och det är supergulliga människor som finns där. Jag trivs verkligen och det verkar som att Idde gör det också då han har varit superlugn och fin enda sedan han klev av transporten.
Vi är nu i full gång med träningen och allt går jättebra, han verkar bara bli finare och finare. Han går nu i en hage med sju andra hästar av alla möjliga slag. Alla hästar och människor är supermysiga i det stallet så livet leker för oss två just nu.
Piddis någon vecka innan vi flyttade till Alingsås.
Ihopsläppet i den nya hagen i Alingsås.
Bild inne i det nya stallet.
Piddis för några veckor sedan.
Piddis nu i helgen som var.
Piddis i måndags.
Idde och jag flyttade ifrån Vallentuna i mitten på juli. Vi flyttade då återigen ner till min pappa utanför Alingsås. Vi körde ner Idde med samma företag som vi gjorde den gången vi flyttade upp till Stockholm för snart två år sedan. Dem hämtade Idde på måndagen, så fick han övernatta på ett stuteri en bit utanför Stockholm innan dem på tisdagen skulle börja resan neråt i Sverige.
På tisdagen runt tre tiden kom transporten fram till det nya stallet. Amanda var där, hon som hjälpt mig genom alla år med Idde. Idde klev ur transporten och var förvånansvärt lugn, han brukar vara väldigt stissig på nya ställen. Men här var han faktiskt riktigt lugn.
Senare den kvällen släppte vi ihop han med resten av flocken i sommarhagen, där blev han kär i ett litet sto direkt, och dem sitter än idag ihop. Haha, stönosarna!
Det är ett superfint stall, byggdes förra sommaren och det är supergulliga människor som finns där. Jag trivs verkligen och det verkar som att Idde gör det också då han har varit superlugn och fin enda sedan han klev av transporten.
Vi är nu i full gång med träningen och allt går jättebra, han verkar bara bli finare och finare. Han går nu i en hage med sju andra hästar av alla möjliga slag. Alla hästar och människor är supermysiga i det stallet så livet leker för oss två just nu.
Piddis någon vecka innan vi flyttade till Alingsås.
Ihopsläppet i den nya hagen i Alingsås.
Bild inne i det nya stallet.
Piddis för några veckor sedan.
Piddis nu i helgen som var.
Piddis i måndags.
Fortsättning 4...
Vi flyttade upp till det där gulliga lilla stallet som ligger i Vallentuna utanför Stockholm. Den 16 december 2009 halv tre på natten klev Idde ur transporten. Det var ett transportföretag som hade kört upp honom, han var väldigt lugn och jag kom dit lite efter han hade lastas ur då jag hade råkat somna hemma.
När jag öppnade stalldörren så gnäggade han, jag tror jag nästan aldrig har varit så varm i mitt hjärta. När jag klev in i boxen var det nästan som att han kramade mig, han la sin hals runt mig när jag kramade honom. Det var underbart.
I början på januari 2010 kom det ut en gullig liten tös som skulle provrida för att bli medryttare. Både hon, jag och Idde verkade komma överens så hon började rida Idde några dagar i veckan. Eller om det var en dag i veckan i början, jag minns inte riktigt. Dagarna, veckorna och månaderna gick, Idde blev mer och mer hemmastadd och började se riktigt riktigt fin ut när sommaren kom.
I augusti kom jag in på en skola i norra Värmland, Sophia lovade att bli fodervärd åt honom medans jag var borta, plus två tjejer till som skulle hjälpa till med honom. Jag flyttade, kom hem med jämna mellanrum och då var jag alltid i stallet. Månaderna gick och Idde klarade sig bra.
Dock så hade jag praktik i en månad nu i början på mars till slutet på mars, vilket gjorde att jag hade den här i Stockholm och det gjorde att jag var i stallet mycket mycket mer än tidigare, jag kunde inte återvända till skolan igen, jag kunde inte lämna min andra halva. Vilket gjorde att jag för fjärde gången i mitt liv hoppade av gymnasiet, tredje gången för Iddes skull. Åkte upp och hämtade mina saker och flyttade hem igen.
Nu är jag hemma igen, Piddis och jag är tillsammans igen och för första gången på nästan ett år, känner jag mig hel igen. Jag är inte hel utan Idde, min andra halva saknas, mitt hjärta saknas, nu är vi tillsammans igen. Här kommer lite bilder från när han kom till stallet i Vallentuna tills nutid.
Januari -10
Mars -10
Maj -10
Juni -10
Juni -10
December -10
Mars -11
April -11
Fortsättning 3...
... Som ni säkert trodde så tog jag tillbaka Idde den gången. Jag hoppade alltså av gymnasiet för andra gången för hans skull. Jag ångrar det inte en enda sekund, han är värd allt!
Men när jag fick tillbaks honom den dagen, var han inte samma häst. Han försökte få av varje ryttare som satt upp på honom, han var grinig och det såg ut som att det inte fanns någon livsglädje i hans ögon, han såg ut som första gången jag såg honom ungefär, dock mycket grinigare och jobbigare i ridningen.
Det tog många månader innan Idde slutade försöka kasta av folk, det var varje ridtur som han dampade loss, det var några gånger som han bara ställde sig och sparka mot staketet i paddocken när man satt på. Men som sagt så gick det ur efter några månader, kruxet då var att jag var nästan den enda som fick rida honom, och så vill jag inte ha det. Jag vill att andra också ska kunna rida min häst.
Med mycket träning och kärlek så gick även det ur honom, han började älska livet igen. Vi bytte stall, jag och pappa flyttade nämligen till Alingsås så vi flyttade till ett jättefint stall som låg bara nån kilometer ifrån där vi bodde. Där trivdes Idde jättebra, han blev bästis med en unghingst där och dem busade med varandra hela tiden.
Efter ett tag i det stallet så skulle jag flytta tillbaks upp till Stockholm av vissa personliga skäl. Då var jag arton så då fick jag ta med honom upp. Jag hittade ett gulligt litet stall bara tio minuters bilresa hemifrån, det är där vi står idag. Men även härifrån följer en fortsättning...
Idde och jag, stallet i Gråbo när han precis började gå att rida igen.
Piddis och jag utanför stallet i Alingsås.
Idde och Lisa, sommaren -10 i det "nya" stallet.
Men när jag fick tillbaks honom den dagen, var han inte samma häst. Han försökte få av varje ryttare som satt upp på honom, han var grinig och det såg ut som att det inte fanns någon livsglädje i hans ögon, han såg ut som första gången jag såg honom ungefär, dock mycket grinigare och jobbigare i ridningen.
Det tog många månader innan Idde slutade försöka kasta av folk, det var varje ridtur som han dampade loss, det var några gånger som han bara ställde sig och sparka mot staketet i paddocken när man satt på. Men som sagt så gick det ur efter några månader, kruxet då var att jag var nästan den enda som fick rida honom, och så vill jag inte ha det. Jag vill att andra också ska kunna rida min häst.
Med mycket träning och kärlek så gick även det ur honom, han började älska livet igen. Vi bytte stall, jag och pappa flyttade nämligen till Alingsås så vi flyttade till ett jättefint stall som låg bara nån kilometer ifrån där vi bodde. Där trivdes Idde jättebra, han blev bästis med en unghingst där och dem busade med varandra hela tiden.
Efter ett tag i det stallet så skulle jag flytta tillbaks upp till Stockholm av vissa personliga skäl. Då var jag arton så då fick jag ta med honom upp. Jag hittade ett gulligt litet stall bara tio minuters bilresa hemifrån, det är där vi står idag. Men även härifrån följer en fortsättning...
Idde och jag, stallet i Gråbo när han precis började gå att rida igen.
Piddis och jag utanför stallet i Alingsås.
Idde och Lisa, sommaren -10 i det "nya" stallet.
Fortsättning 2...
... Efter några månader så började Idde bli väldigt fin att rida. Han skötte sig bättre och bättre, började gå upp i vikt och fler och fler människor fick sitta upp på honom. Vi började hoppade lite smått, rida ut med andra och allt gick jättebra. Hans muskler växte och han började blir riktigt snygg!
Efter åtta månader skulle jag flytta tillbaks upp till Stockholm. Eftersom jag inte var 18 år då så fick jag själv inte bestämma om jag kunde ta med mig honom eller inte. Jag kunde alltså inte ta med mig honom. Så han åkte ut på annons, till salu.
Efter några dagar på annons ringde det en familj som verkade jättebra. Dottern var några år yngre än mig men dem sa att dem tänkte ha Idde som mor och dotter häst. Dottern var lite mer träningsinriktad och mamman lite mer "skogsmulle". Perfekt tänkte jag.
Dem kom ut och provred, allt gick super. Det bestämdes efter att några andra också varit ute att de skulle få ta honom. Jag åkte med dit och lämnade honom, jag bodde även några dagar hos familjen för att se att allt verkligen gick bra. Allt gick jättebra, han verkade trivas och må bra.
Efter några månader började jag se på bilder dottern la upp på internet att han började gå ner i vikt, jag läste också att han börjat uppföra sig illa... Jag kunde inte låta det fortsätta så, det resulterade i att jag började bråka med dottern i familjen, plus mamman som försvarade sin lilla dotter. Efter några månader av bråk och liknande hörde familjen av sig, dem kunde inte ha kvar honom.
I det läget stod jag i valet att ta tillbaks mitt livs kärlek och hoppa av skolan och flytta tillbaks ner till Göteborg eller att missa att ta tillbaks Idde och gå kvar i skolan i Stockholm. Vad tror ni jag valde?
Fortsättning följer...
Idde några dagar innan han åkte.
Dålig bild, men så såg han ut när han kom tillbaks.
Efter åtta månader skulle jag flytta tillbaks upp till Stockholm. Eftersom jag inte var 18 år då så fick jag själv inte bestämma om jag kunde ta med mig honom eller inte. Jag kunde alltså inte ta med mig honom. Så han åkte ut på annons, till salu.
Efter några dagar på annons ringde det en familj som verkade jättebra. Dottern var några år yngre än mig men dem sa att dem tänkte ha Idde som mor och dotter häst. Dottern var lite mer träningsinriktad och mamman lite mer "skogsmulle". Perfekt tänkte jag.
Dem kom ut och provred, allt gick super. Det bestämdes efter att några andra också varit ute att de skulle få ta honom. Jag åkte med dit och lämnade honom, jag bodde även några dagar hos familjen för att se att allt verkligen gick bra. Allt gick jättebra, han verkade trivas och må bra.
Efter några månader började jag se på bilder dottern la upp på internet att han började gå ner i vikt, jag läste också att han börjat uppföra sig illa... Jag kunde inte låta det fortsätta så, det resulterade i att jag började bråka med dottern i familjen, plus mamman som försvarade sin lilla dotter. Efter några månader av bråk och liknande hörde familjen av sig, dem kunde inte ha kvar honom.
I det läget stod jag i valet att ta tillbaks mitt livs kärlek och hoppa av skolan och flytta tillbaks ner till Göteborg eller att missa att ta tillbaks Idde och gå kvar i skolan i Stockholm. Vad tror ni jag valde?
Fortsättning följer...
Idde några dagar innan han åkte.
Dålig bild, men så såg han ut när han kom tillbaks.
Fortsättning...
... En vecka efter att jag hade suttit på honom första gången, eller för att vara exakt, den 25 november 2007 lastade jag på honom på en transport vi hyrt från Lerums häst och hund. Då åkte vi till Gråbo Ridklubb. Där var hans nya hem, nu skulle han få det bra.
När Idde klev ur transporten den dagen var det många spända ansikten på ridklubben, men kommentarerna jag hörde bakom min rygg var: "Men gud han ser ut som en åsna!", "Shit han ser ut som en älg!" och kommentarer som liknade dessa. Efter några dagar tog vi ut hovslagaren för första gången, mannen som hade haft Idde tidigare hade verkat honom själv, inte skott, utan verkat. Helt fel dessutom.
Det visade sig att Idde var helt sne i bakbenen, han satte liksom ner bakbenen och vred på dem. Vi fick i början försöka ändra benställningen väldigt lite, mer och mer med tiden.
I början så hade Idde ingen livsglädje. Han stod i sin hage med nedsänkt huvud och bara stod där hela dagarna. Tills den dagen då han släpptes ihop med en annan liten grupp hästar, han fick nya vänner och då vaknade hela han till liv igen. Han började få ordentligt med mat. Måste bara tillägga att Idde fick den här perioden 4 kg krafft foder och 11 kg hö för att öka i vikt.
Men nu började Idde vakna till lite, han var väldigt krånglig att rida då han knappt var inriden. Han visste inte vad halt var och han hade den där lite roliga "travar traven", alltså ingen normal samlad och lugn trav. Så vi satte igång att öva. Fortsättning följer...
Piddis när han klev av transporten på Gråbo ridklubb.
Det här kortet är taget när vi ägt honom i ungefär en månad.
När Idde klev ur transporten den dagen var det många spända ansikten på ridklubben, men kommentarerna jag hörde bakom min rygg var: "Men gud han ser ut som en åsna!", "Shit han ser ut som en älg!" och kommentarer som liknade dessa. Efter några dagar tog vi ut hovslagaren för första gången, mannen som hade haft Idde tidigare hade verkat honom själv, inte skott, utan verkat. Helt fel dessutom.
Det visade sig att Idde var helt sne i bakbenen, han satte liksom ner bakbenen och vred på dem. Vi fick i början försöka ändra benställningen väldigt lite, mer och mer med tiden.
I början så hade Idde ingen livsglädje. Han stod i sin hage med nedsänkt huvud och bara stod där hela dagarna. Tills den dagen då han släpptes ihop med en annan liten grupp hästar, han fick nya vänner och då vaknade hela han till liv igen. Han började få ordentligt med mat. Måste bara tillägga att Idde fick den här perioden 4 kg krafft foder och 11 kg hö för att öka i vikt.
Men nu började Idde vakna till lite, han var väldigt krånglig att rida då han knappt var inriden. Han visste inte vad halt var och han hade den där lite roliga "travar traven", alltså ingen normal samlad och lugn trav. Så vi satte igång att öva. Fortsättning följer...
Piddis när han klev av transporten på Gråbo ridklubb.
Det här kortet är taget när vi ägt honom i ungefär en månad.
Första gången jag såg han...
... Den 17 november 2007 åkte jag till en gård en bit utanför Göteborg tillsammans med min pappa. Vi hade ringt på en annons, vi skulle kolla på en häst. När vi kom till gården möttes både jag och pappa av en chock. Vi hade inte riktigt tänkt oss att ha den hästen framför oss.
Där stod min blivande kärlek, mitt blivande liv. Enbart skinn och ben, sår lite här och där. Mannen som ägde hästarna på den lilla gården sa att även han var till salu, det var inte riktigt han vi skulle kolla på. Mannen sa även att han knappt var inriden och hade gått och skrotat i den leriga hagen i hela sex år.
Mannen sa även att hästen där var väldigt svårhanterlig och hade svårt att lita på människor. Om jag får säga vad jag tycker så är inte det så konstigt då mannen stod och vifta med en kratta framför hästens ansikte och hotade med att slå den om han inte lyssnade på honom. Jag sa åt mannen att sluta och jag sa även att jag ville köpa den hästen.
Eftersom hästen var drygt 170 centimeter i mankhöjd trodde inte mannen att jag skulle klara av den enligt han galna och stora hästen. Men där stod jag, fast besluten att jag skulle visa min pappa och mannen att lilla jag förtjänade att ta hem den där hästen. Men jag lyckades göra i ordning hästen och ta mig upp. Dem hade ingen paddock på gården så vi skulle skritta ut.
Jag styrde den skakiga, flängiga och obalanserade hästen ut mot vägen. Än så länge höll han sig lugn och visade inte några tendenser på att vilja sticka eller vara elak, allt gick bra. Redan där var jag fast besluten att det var han jag skulle ha, vare sig han var galen eller inte. Jag var ute i drygt 40 minuter på hästen, kom tillbaks och sa att jag skulle köpa honom.
Det var första gången jag såg honom, satt på honom, som jag föll för honom. Min älskade Ideal Value, Idde. Det var den dagen du flög in i mitt hjärta och bosatte dig där för att stanna. Fortsättning följer....
Första gången jag satt på dig.
Där stod min blivande kärlek, mitt blivande liv. Enbart skinn och ben, sår lite här och där. Mannen som ägde hästarna på den lilla gården sa att även han var till salu, det var inte riktigt han vi skulle kolla på. Mannen sa även att han knappt var inriden och hade gått och skrotat i den leriga hagen i hela sex år.
Mannen sa även att hästen där var väldigt svårhanterlig och hade svårt att lita på människor. Om jag får säga vad jag tycker så är inte det så konstigt då mannen stod och vifta med en kratta framför hästens ansikte och hotade med att slå den om han inte lyssnade på honom. Jag sa åt mannen att sluta och jag sa även att jag ville köpa den hästen.
Eftersom hästen var drygt 170 centimeter i mankhöjd trodde inte mannen att jag skulle klara av den enligt han galna och stora hästen. Men där stod jag, fast besluten att jag skulle visa min pappa och mannen att lilla jag förtjänade att ta hem den där hästen. Men jag lyckades göra i ordning hästen och ta mig upp. Dem hade ingen paddock på gården så vi skulle skritta ut.
Jag styrde den skakiga, flängiga och obalanserade hästen ut mot vägen. Än så länge höll han sig lugn och visade inte några tendenser på att vilja sticka eller vara elak, allt gick bra. Redan där var jag fast besluten att det var han jag skulle ha, vare sig han var galen eller inte. Jag var ute i drygt 40 minuter på hästen, kom tillbaks och sa att jag skulle köpa honom.
Det var första gången jag såg honom, satt på honom, som jag föll för honom. Min älskade Ideal Value, Idde. Det var den dagen du flög in i mitt hjärta och bosatte dig där för att stanna. Fortsättning följer....
Första gången jag satt på dig.
