... En vecka efter att jag hade suttit på honom första gången, eller för att vara exakt, den 25 november 2007 lastade jag på honom på en transport vi hyrt från Lerums häst och hund. Då åkte vi till Gråbo Ridklubb. Där var hans nya hem, nu skulle han få det bra.

När Idde klev ur transporten den dagen var det många spända ansikten på ridklubben, men kommentarerna jag hörde bakom min rygg var: "Men gud han ser ut som en åsna!", "Shit han ser ut som en älg!" och kommentarer som liknade dessa. Efter några dagar tog vi ut hovslagaren för första gången, mannen som hade haft Idde tidigare hade verkat honom själv, inte skott, utan verkat. Helt fel dessutom.

Det visade sig att Idde var helt sne i bakbenen, han satte liksom ner bakbenen och vred på dem. Vi fick i början försöka ändra benställningen väldigt lite, mer och mer med tiden.

I början så hade Idde ingen livsglädje. Han stod i sin hage med nedsänkt huvud och bara stod där hela dagarna. Tills den dagen då han släpptes ihop med en annan liten grupp hästar, han fick nya vänner och då vaknade hela han till liv igen. Han började få ordentligt med mat. Måste bara tillägga att Idde fick den här perioden 4 kg krafft foder och 11 kg hö för att öka i vikt.

Men nu började Idde vakna till lite, han var väldigt krånglig att rida då han knappt var inriden. Han visste inte vad halt var och han hade den där lite roliga "travar traven", alltså ingen normal samlad och lugn trav. Så vi satte igång att öva. Fortsättning följer...


Piddis när han klev av transporten på Gråbo ridklubb.


Det här kortet är taget när vi ägt honom i ungefär en månad.