... Den 17 november 2007 åkte jag till en gård en bit utanför Göteborg tillsammans med min pappa. Vi hade ringt på en annons, vi skulle kolla på en häst. När vi kom till gården möttes både jag och pappa av en chock. Vi hade inte riktigt tänkt oss att ha den hästen framför oss.

Där stod min blivande kärlek, mitt blivande liv. Enbart skinn och ben, sår lite här och där. Mannen som ägde hästarna på den lilla gården sa att även han var till salu, det var inte riktigt han vi skulle kolla på. Mannen sa även att han knappt var inriden och hade gått och skrotat i den leriga hagen i hela sex år.

Mannen sa även att hästen där var väldigt svårhanterlig och hade svårt att lita på människor. Om jag får säga vad jag tycker så är inte det så konstigt då mannen stod och vifta med en kratta framför hästens ansikte och hotade med att slå den om han inte lyssnade på honom. Jag sa åt mannen att sluta och jag sa även att jag ville köpa den hästen.

Eftersom hästen var drygt 170 centimeter i mankhöjd trodde inte mannen att jag skulle klara av den enligt han galna och stora hästen. Men där stod jag, fast besluten att jag skulle visa min pappa och mannen att lilla jag förtjänade att ta hem den där hästen. Men jag lyckades göra i ordning hästen och ta mig upp. Dem hade ingen paddock på gården så vi skulle skritta ut.

Jag styrde den skakiga, flängiga och obalanserade hästen ut mot vägen. Än så länge höll han sig lugn och visade inte några tendenser på att vilja sticka eller vara elak, allt gick bra. Redan där var jag fast besluten att det var han jag skulle ha, vare sig han var galen eller inte. Jag var ute i drygt 40 minuter på hästen, kom tillbaks och sa att jag skulle köpa honom.

Det var första gången jag såg honom, satt på honom, som jag föll för honom. Min älskade Ideal Value, Idde. Det var den dagen du flög in i mitt hjärta och bosatte dig där för att stanna. Fortsättning följer....


Första gången jag satt på dig.