Hästens bön, version 2

Haha, ibland är jag lite överkänslig tror jag. Jag börjar alltid gråta när jag läser den här.

Tag mig ej från min moders sida
när som nyfött föl jag går.
Vänta med att på mig rida
till mitt tredje levnadsår.

På min rygg skall jag dig bära
i galopp - på solskensritt.
Men tillbaks till stallet, kära
låt mig då få gå i skritt

Ge mig foder, rykt och vatten.
Ha tålamod om jag är stygg.
Och i kalla vinternatten
lägg ett täcke på min rygg.

Rengör sadel, träns och rem.
För ej oljud i mitt stall
-tänk på att det är mitt hem.
Stäng min dörr mot vinden kall.

Jag vill leva för dig bara,
om min bön du nu förstår.
Då skall jag för alltid vara
din bästa vän i många år.

Och när min levnads slut är nära
tag mitt liv med varlig hand.
Led mig sista biten, kära,
till hästens evigt gröna land.



Postat av: Emelie

Åh, jag tycker den här är fin:



En ensam sliten grimma

den hänger i ett stall

den påminner om ett förtroende

och vänskap för varann

den påminner om en flicka

som älskade sin häst

hon var den enda

som kände honom bäst

nu när deras dagar för alltid är över

stallet står tomt, men grimman finns kvar

för att påminna om deras lyckliga dar



Det finns en till, men hittar inte den nånstans =(

2011-08-20 @ 22:21:03
URL: http://semlur.blogg.se/
Postat av: matilda

fin blogg :)

2011-08-20 @ 23:17:20
URL: http://skogsrusset.soclog.se

Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Här ofta?