Halva denna söndag har spenderats på Ultuna djursjukhus i Uppsala. Jag fick ett samtal imorse från Eva som har lånat Tingeling den senaste veckan att det hade hänt en olycka. Det var nämligen så att dem hade varit ute på morgonpromenaden, och Tingis går alltid lös, så hade det legat en golfboll i gräset som Eva sparkat på, Tingeling som älskar bollar sätter igång i full karriär efter bollen. Längre fram ligger det några trädgårdsplattor. Tingeling fastnar mellan två stycken och gör världens vurpa, sedan ligger hon bara och skriker och hon går inte korrekt, hon går knappt alls.

Så när jag får veta det bestämmer vi oss för att åka med henne till Ultuna, Eva hade redan pratat med dem så dem väntade på oss. Eva bor i Enköping sätter sig och åker mot Uppsala och jag ringer runt för att få skjuts och som tur var kunde Emsen köra mig. Jossan får ta Nemo under dagen så länge.

Jag åker dit och möts av min lilla tjej, inte alls samma gamla glada energirika hund. Hon blev jätteglad när hon fick se mig och viftade på svansen och pussades och allt. Men hon hade inte "Tingelingenergin" kvar. Hon ville inte resa på sig ur sin väska heller. När veterinären tar emot oss känner dem igenom henne men dem hittar ingenting.
Dem har hittills inte hittat något, vi fick åka därifrån med smärtstillande och order att hålla henne "sängliggandes" i en vecka, förutom att hon enbart ska gå ut när hon ska kissa och sedan in igen. Det dem säger är att det kan vara allt ifrån en sträckning, stukning till att korsbandet kan ha fått sig en törn. Tingeling haltar nämligen på högerbak och hela hennes bakdel är vriden åt höger, samt svansen.

Så det vi kan göra nu är att vänta, känns hemskt. Tingeling fick åka med Eva till Enköping igen så hon får en lugn natt eftersom jag har Nemo här hemma. Jag och Joss ska nämligen dit ner imorgon.

Mammas lilla tjej mår inge bra, själv mår jag inte heller bra när mina djur inte mår bra. Jag hoppas med hela mitt hjärta att det "bara" är en sträckning eller liknande, annars vet jag inte vad jag gör.