Det lilla stofölet förlorade sin mamma i födseln, i en annan del av Sverige fanns det ett sto som just förlorat sitt föl. Fjordingstoet Knistra tog snällt emot det lilla fölet, Tallmons Wilsen, och är nu plastmamma åt den lilla tösen. Tallmons Wilsen är inte efter vem som helst utan hennes pappa är den kände kallblodstravaren Järvsöfaks.

Jag älskar sådana här berättelser, det är så olyckligt men ändå slutar det så bra som det kan bli. Det finns många historier om där ett sto bli plastmamma åt ett annat lite föl när dem har förlorat sina egna, tycker det är underbart. För tänker man så, så är det inte så stor skillnad mellan deras modersinstinkter och våra modersinstinkter.

Dem blir också ledsna när dem förlorar sina barn, barnen klarar sig inte utan någon mamma. Stona tar oftast emot, inte alla gånger, fölen som sina plastbarn. Jag tror att innerst inne så vet stona att fölen inte klarar sig om inte dem hjälper till, plus att det är nog bra för deras läkande från deras förlust. Det är min tanke, sen vet jag självklart inte om den stämmer, men jag tror det.

Läs hela artikeln här!