Jag har sett många människor som enbart verkar tänka på att komma långt i klasserna och långt i sin ryttarkarriär genom att pressa sin häst/ponny till det yttersta och när ponnyn eller hästen inte kan komma längre så gör dem sig av med hästen. Detta ser man framförallt hos ponnyryttarna.

Självklart respekterar jag dem som vill komma långt i sin karriär men vissa verkar inte bry sig om att det är med hjälp av deras häst/ponny som dem har kommit så långt överhuvudtaget. Vissa människor verkar så iskalla och verkar ha så lätt att göra sig av med sin häst.

Jag personligen skulle aldrig kunna göra mig av med något av mina djur bara sådär, alla mina djur är som familjemedlemmar, det är mina djur som är min familj anser jag. Jag vet att inte alla av tävlingsryttarna är sådana men det är även många som är sådana. Självklart så finns de dem som säljer sina försmå ponnyer men är väldigt noga med vart dem hamnar och även fortsätter ha kontakt med dens nya ägare.

Men många verkar inte bry sig så mycket om vart hästen hamnar och mer eller mindre knappt saknar sin föredetta bästa vän.

Idde är allt i mitt liv, jag skulle aldrig kunna leva utan honom!


Bild från förra sommaren på mig och mitt hjärta!